Detta är ett försök till en personlig text om att vara chef med ADHD. Med humor och ärlighet skildras vardagens utmaningar och behovet av struktur, självinsikt och förståelse – bortom myten om ADHD som superkraft.
Denna text är en beskrivning av mina upplevelser av en ledarskapsroll och chefskap utifrån mina erfarenheter och min personlighet. För dig som vill komma till poängen snabbt summerar jag mina tips och råd i punktform redan här: http//iudicium.se/adhd_arbete
Har du hört att du har en superkraft någon gång? Eller hur någon influencer som livnär sig på att få lite feeling och spela in något fullständigt nonsens och lägga upp det med ojämna intervaller på Youtube bestämt påstår att utan sin superkraft så hade dom aldrig kommit dit dom är idag?
Det verkar finnas en hel del små anekdoter där ute om hur positivt det ska vara att ha en circus bestående av fem ekorrar och två halta höns mellan öronen och konstant känna pressen på sig av att underprestera..
Kanske är du en av de få som har en superkraft. Resten av oss? Inte så mycket. Min superkraft är omgiven av lite för taskiga kontrollstavar i de fall det skulle vara en superkraft överhuvudtaget. Den leder till härdsmälta och kaos om jag inte kontrollerar den riktigt noga. Den kan inte köras för hårt, det finns ett tak på effekten.
Vi andra, vi är den trekantiga klossen i det runda hålet. Den som sitter och skakar med benet på mötet så att bordet skakar. Flyter bort mentalt efter 30 minuter och inte kommer ihåg ett dugg av vad som sades. Vi som, när vi får ordet, ändå kan hålla en monolog i tio minuter baserat på det lilla vi hört. Har vi rätt? Ingen aning. Se ut som att du har rätt bara. Vi har lärt oss maskera. Om dom bara viste hur lite jag vet..
Vi som försöker få lite hjälp ibland för att passa in och får tipsen, i denna exakta ordning, försök att fokusera. Skaffa en bra kalender. Du måste skaffa dig en struktur. Sov ordentligt. Träna.. Nåja.
Det första som händer varje gång jag skaffar mig lite struktur är att jag blir så uttråkad att min vardag inte längre är funktionell. Dopaminet sjunker djupare än titanic. Kalendern? Den fylls i lite pliktroget innan jag lägger den på en bra plats där det är mer sannolikt att arkeologer hittar den om 1000 år är att jag gör det.
När man är påkopplad, inzoomad, fokuserad och med. Ja, då är resten av världen så långsam att det i princip är omöjligt att förklara för dom vad det är jag har kommit fram till för slutsats.
I upphetsningen av att ha löst ett problem är det mina kollegor hör bara ett utopiskt dravel. “Kom igen! Det blir roligt! Man behöver bara panga ihop den där med ditten så löser sig datten och alla vinner!” Tre dagar senare är exakt allt glömt.
Nåja. Läser du detta och har tagit dig till en plats där du har en ledarroll så väljer jag ändå att gratulera. Om du dessutom har ADHD så är du faktiskt ganska framgångsrik. Glöm inte det. Faktum är att vi lever i ett samhälle designat för lite mer ordningsamma och regeltrogna typer av människor än vad vi är. Vi har en hjärna som leder till att vi riskerar att dö i förtid dubbelt så ofta som dom som inte har ADHD.
Arbetslösheten är tre gånger högre, vi har mer kontakter med vården, lider av mer ångest, depressioner och är ganska mycket mer benägna att suicidera.
Vi är även sämre i plugget, hamnar på kåken oftare, lider av mer psykiatriska sjukdomar OCH kroppsliga sjukdomar. Vi skiljer oss oftare, men har tack och lov svårare att hitta en partner för livet med. Så det jämnar ut sig.
Har du fått en diagnos så finns det även en del yrken du inte är välkommen till. Du behöver ett intyg för att ta körkort och så vidare. Så. Ni förstår. Ta tillbaka er superkraft är ni snälla. Jag tänker här istället försöka bjuda på lite strategier som kanske kommer att fungera bättre i verkligheten.
Jag, författaren, arbetar inom offentlig verksamhet som chef själv och vet ett och annat om att vara en udda fågel som letar efter en krokig väg i ett fyrkantigt rum. Nu ska vi försöka att ta oss igenom detta, tillsammans.
Vad är adhd?
Jag har givetvis i ett stim av överambition bestämt mig för att börja skriva detta. Hur gör man? Enligt google ska en självhjälpsguide (är det självhjälp om jag hjälper dig?) inledas med en faktadel. Jag har inte ens googlat det, men jag tror att jag har gjort det förr. Det får helt enkelt duga så.
ADHD är enligt attention.se en kombination av tre olika funktionsnedsättningar.
Uppmärksamhetvårigheter
Din hjärna har en hel massa för sig som gör att du får svårt att koncentrera dig på en specifik sak i taget. Du blir slarvig, glömsk och lättstörd.
Är det du ska pyssla med dessutom tråkigt så blir alla dessa symtom dessutom värre. Detta kan visa sig genom att du efter 30 minuter in i ett möte där man diskuterar din enhets rejäla budgetunderskott, som är resultatet av en Väldigt Bra Idé ©, sitter och funderar på om pingviner har knän.
Impulsivitet
När du får en idé eller upplever en känsla så kommer den att vara starkare hos dig en vad den normalt sett är i andra människor. Impulsivitet kan ibland kännas som att man har en känsla av total klarhet i en fråga vilket leder till att man är så säker på att man har rätt att man bara sätter igång och driver igenom det omgående.
Eller att man vid 40 års ålder slickar fast sig i en lyktsolpe för att en polare säger att man inte vågar.
Impulsiviteten innebär helt enkelt att vi skippar steget där reflektion och eftertanke ingår.
Överaktivitet
Du har svårt att reglera din aktivitetsnivå. Benen går i ett under bordet. Du sitter och fipplar med en penna, knackar på snusdosor, byter position i stolen eller fipplar med håret osv.
Barn far mer omkring som små terriers och lever rövare. Vi vuxna har fått lära oss att vi måste sitta still i vissa kontexter för att passa in ett samhälle. Därför behöver vi byta kullager på kontorstolen på årlig basis.
Vuxna tenderar mycket mer att fippla och peta i grejer än att kuta runt och kasta kuddar i mötesrummet.
Stratgegierna för att fungera bättre som tagits fram av vårdsamhället är i regel samma gamla bra tips som man får av alla andra. Nämligen en välstrukutrerad vardag, psykosociala insatser med anpassningar av din arbetsplats, medicinering och att befinna sig i en förstående omgivning.
Du kan i princip glömma att några av dessa insatser kommer att göras för din skull i arbetslivet. En värld för oss är nämligen inte en värld för de andra. Dom kan inte sätta sig in i våra hjärnor och vi förstår inte deras. Även då vi lever i deras värld.
Det är alltså lite upp till oss själva att försöka lösa det så att vår vardag fungerar. Lösningen för många med ADHD har alltid varit att dra på sig de formella kläderna, lära sig att le utan ögonen och småprata vid kaffemaskinen om boräntorna med kollegorna och helt enkelt bara följa reglerna.
Detta är katastrofalt. Du kommer att komma hem med energinivåer i linje med Exxons miljötänkt och leva ut precis alla uppdämda behov du har vid första bästa tillfälle av energi nog för att tända en gnista.
Tre av ekorrarna du har i huvudet har under dagen varit i väg på annat. Precis när du ska lägga dig och sova så kommer dom hem som en trio tjackpundande små gnagare med en kappsäck full av koppartråd och börjar berätta vad dom har gjort.
Som Piff och Puff på julafton, fast deras polare Peff är med denna gång.
Det är helt enkelt inte lätt att vara normal. Och inte ens särskilt sunt för oss. Så, häng med så ska vi se om vi kan hitta något annat. Och jag menar inte att vi ska döpa om oss till valfritt Y-namn nu och fullständigt spåra ur i en kavalkad av dåliga skämt och missade deadlines.
Vi ska tvärtom börja fungera.
Har jag ADHD?
Det är nog ingen som aldrig har hört något blont yrväder klämma ur sig “Jag tror nog att jag har lite adhd ibland!” som en motivering till deras senaste eskapader. I vissa fall kanske det stämmer, i andra inte.
Det vi vet är att i samband med bättre metoder för diagnostisering och en ökad medvetenhet så landar prevalensen av ADHD i vårt Svenska samhälle idag på runt 5-7%. Typ som arbetslösheten.. Inga andra kopplingar i övrigt.
Men kan man ha bara lite ADHD? Ja, faktiskt. Men det handlar ju lite om dina egna subjektivt upplevda besvär här.
Ska du ha en medicinsk diagnos så finns vissa funktionsnedsättningar som ska existera, som vi gått igenom tidigare i denna text.
Så i slutändan är svaret på om du har lite adhd eller inte ganska mycket beroende på hur mycket besvär det skapar för dig i livet.
Funktionshindren i sin tur delas in i lätta, medelsvåra, svåra eller mycket svåra. Att du har dessa funktionshinder betyder sen i sig inte att du inte klarar av att hantera verkligheten, utan att du i olika grader måste kämpa på för att kompensera för dina problem. Eller ge upp och leva under en bro.
Har du bara lite ADHD ibland och kan skratta åt det så är det osannolikt att du kommer att behöva professionell hjälp. Men det betyder inte att du inte ibland tycker att det är lite besvärligt. Alla våra känslor och funktioner rör sig ju över olika spektrum på en och samma skala egentligen.
T.ex. är det ganska normalt att drömma en underlig dröm. Men om drömmen fortsätter när du är vaken och du inte kan skilja på den och verkligenheten. Ja då skulle jag nog säga att du är psykotisk.
Eller att du känner obehag när du går igenom en kolsvart park mitt i natten. Känslan av att någon tittar på dig, vill dig illa. Sannolikt en ganska sund bevarelsedrift. Men om det fortsätter hemma i köket med att du är övertygad om att SÄPO ligger och spanar på dig i buskarna.. Njae.
Samma med ADHD. Om du bara har lite ADHD ibland, typ när det är sjukt mycket att göra på jobbet eller ungarna ska köras fram och tillbaka över halva länet. Då är det nog mer sannolikt att du är stressad och allmänt less på livet. Fortsätter istället din hjärna att vara uppe i varv år efter år, på semestern, på jobbet, hemma, i flera domäner. Det går inte att vila bort. Då har vi något annat i livet än bara att samhällets normativa strukturer driver folk till vansinne på halsen.
För att du ska få en diagnos så måste nämligen dina problem drabba dig i fler än en av livets domäner. Med en domän menas arbete, fritid, fritidsintresse, familj osv.
Du kanske känner att du har utvecklat lite ADHD i den nobla åldern av 40. Helt plötsligt så kan du, som alltid varit ganska lugn, helt enkelt inte chilla längre. Det är alltid något som ska fixas, göras, köras, lagas.
Hjärnan har gått på högvarv senaste två åren och du sover som en tjackis. Du kopplar bara av 2 dagar per år, då med whiskey ute i nån överprisad stuga med vännerna..
Tyvärr. Du håller bara på att gå in i väggen.
För att du ska ha ADHD så måste även problemen ha funnits innan du fyllde tolv och varit närvarande under hela ditt liv.
Hur vet man det då? Tänker vuxen vän av ordning. Fråga din morsa eller någon annan som fanns med. Om dom börjar berätta historier från åttiotalet om hur du klättrade upp i en bokhylla med en halv flaska vin du nallat av dom stora och välte ned densamma i ett kaos av gamla monchichifigurer och familjefoton färjat av rödvin och barnaskrik, ja då börjar vi närma oss.
Våra föräldrar, vi som är födda innan IT var en grej, tänkte inte alltid nödvändigtvis på att detta var ett problem. Bilden av en unge med DAMP, som det hette då, var en vild liten rackare täckt i smuts och ansiktet fullt med ärr. I full kareta mot nästa stora bus. Gärna lite slagsmål och allmän ordningstörning.
Det var inte ungarna som satt och skruvade på sig i skolan och babblade lite för mycket som fångade uppmärksamheten. Särskilt inte då barn som diagnostiserades i princip omgående sattes i särskola och drog vanära över hela familjen.
Så vi kunde fortsätta vara lite lowkey craycray och sabotera byggen, elskåp eller panga rutor. Bara man inte åkte fast.
Så. För att sammanfatta det hela så behöver du alltså ha problem med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet i flera av livets domäner samt haft dessa problem sedan barndomen. På åttiotalet räckte det att heta Johnny. Läkekonsten utvecklas.
Hur gör man då?
Att kombinera ledarskap eller ett produktivt arbetsliv och ADHD kan vara fantastiskt.
Men det beror ganska mycket på vilken nivå av ansvar du är på tillsammans med över hur lång tid. Är du ansvarig för en grupp som har ett väldigt tydligt mål som ska nås på väldigt kort tid? Grattis. Du har en hjärna som processar saker väldigt snabbt och saknar konsekvenstänk som leder till att du sannolikt inte är rädd för att fatta snabba beslut. Jg kan varmt rekommendera ambulansen eller akutvård.
Är du istället ansvarig för en grupp revisorer satta att detaljgranska bolagets ledningstruktur i minsta detalj?
Hur hamnade du där.. Dina utmaningar kommer att bli i uthålligheten och detaljerna. Här gäller inte snabba puckar, utan struktur och långsiktigthet.
Hur du gör är inte lätt. Men jag rekomenderar att du slutar streta mot, du kommer inte att vinna. Hitta dig sjäv och dia sätt att fungera. Hitta en miljö som fungerar för dig och välj hur öppen du vill vara. Basera den du är på dina värderingar och det du vet är sant för dig.
Det kommer att gå bra.