Under fem år har det funnits ett politiskt drivet beslut om att primärvården ska ställas om till det som kallas God och Nära vård – Intentionen kanske är god, men frågan är om det finns en förankring i verklighetens krav?
Myndigheten för vårdanalys släppte för ett par dagar sedan sin rapport där man följer upp implementeringen av en God och Nära vård i Svensk primärvård. Detta är ett nostalgiskt eko från ett femtiotal där husläkarmottagningen bestod av en eller två läkare med hjälp av en sköterska som tag hand om församlingen.
Verkligheten idag är annorlunda. Dels är läkaryrket i allmänhet och allmänläkaren i synnerhet en väldigt specialiserad yrkeskår. Dels är villkoren för yrkesutförandet inte särskilt attraktiva. En allmänläkare idag förväntas vara fast vårdkontakt åt c:a 2500 patienter för att kalkylen ska gå ihop. I glesbygden är siffran lägre, men i storstaden högre.
Författaren är visserligen ingen Läkare, men analysen är inte heller särskilt svår. Enligt en analys gjord av Läkarförbundet bör inte en specialistläkare ansvara för mer än 1100 patienter medans en ST-läkare ska ha max 500 patienter för att kunna ge en god vård. Samtidigt visar en samanställning, även den från läkarförbundet (Distrikläkare om primärvården i Stockholm) att en läkare inom regional primärvård i Stockholm behöver ta ansvar för minst 2400 listade patienter för att ekonomin ska gå ihop.
Kalkylen är alltså redan i utgångsläget ganska svag.
Analys:
Detta är ytterligare ett resultat av en politisk styrd vård där sakkunniga inte tillfrågas i tillräckligt hög utsträckning innan beslut fattas. Eller så får man frågan, men svarar på ett sätt som gör att man inte på politisk nivå förstår utmaningen.
Ett tredje alternativ finns givetvis, att det politiska får veta att förutsättningar saknas men väljer att inte tro på det eller helt enkelt anser sig själv kunnigare än fackmännen -och kvinnorna.
Istället för att arbeta mot att utforma robusta system och organisationer med en hög nivå av resiliens i vilket god vård kan uppnås genom tydlighet i behandlingsriktlinjer, vårdprogram och en tillit till proffsen så väljer man alltså att försöka skapa ett system som är helt bundet vid personliga kontakter. Personliga kontakter och kännedom om 2500+ individer.
Ett robust system brukar annars karaktäriseras av utbytbarheten av individuella komponenter snarare än att all vikt läggs på en enskild bult. Ett robust system ska klara att en individ väljer att byta arbetsplats utan att kedjan bryts.
Lägg dessutom till att vi lever i en modern värld där människor helt enkelt inte väljer att stanna på en arbetsplats då detta vare sig främjar deras personliga utveckling eller privata ekonomi och förutsättningarna känns klara. En God och Nära vård baserad på personliga och namngivna kontakter med läkaren ter sig relativt dödsdömt redan från början.
Att man nu redan plöjt ned 300 miljoner kronor i detta förändrar egentligen ingenting. Projektet verkar vara ett hjärtebarn från fram för allt höger, mins väl att detta var en flitigt återupprepad åsikt och ett argument för hur vården ska förbättras från Statsminister Kristersson redan för två valrörelser sedan.
Intentionen kanske är god, men verkligheten är tyvärr oerhört oromantisk.